Igår var jag hos Isabell & tränade på hennes ridbana.
Bjarmi klev som vanligt på transporten direkt. Han är så trygg med det. Känns bra! Ridbanan är ca. 5 minuter hemmifrån så det är ingen lång sträcka att köra men den ger ändå Bjarmi transportvanan.
Han är duktig på en sak till: Han skiter aldrig i transporten! Fatta hur gött det är att slippa mocka den varje gång!!

När vi kom dit så var bara hästarna hemma; Friesern, araben & varmblodet, de blev alldeles till sig över vår ankomst. Ett tag trode jag nästan att de skulle klättra över tråden men tack och lov så höll de sig på sin sida.
Bjarmi gillade däremot uppståndelsen & visade upp sig med luftig trav & tölt.

  

Våra pass ser ut ungefär såhär:
Vi kommer till banan jag leder Bjarmi i några böjjar, bara för att få honom att lyssna.
Sedan släpper jag honom lös & driver honom runt banan ca 4-6 varv åt vart håll, han får byta varv vilket alltid går galant, bara att förflytta mig åt bromshållet.

Då han börjar lyssna innåt åt mitt håll intar jag en passiv hållning & vänder mig 90 grader ifrån honom. Detta leder (nästan) alltid till att han kommer in till mig. När han nuddat min axel/arm börjar vi gå. Jag före. han efter. utan grimskaft. Vi går i volter, vänder höger, vänster & stannar.

Monty Roberts kallar detta för "Join Up".
http://www.montyroberts.se/ju_about.html

Jag vill inte använda våld mot Bjarmi, det leder ingen stanns. Den enda gång han får sig en känga det är då han går in i mitt "revir", kränker mitt personliga luftrum, då han helt enkelt blir bufflig & kör över mig. Det händer nu mera väldigt sällan för jag är ingen vän av aga.
Efter det går vi till staketet för att ta på utrustningen. På vägen dit stannar han nästan alltid vid "tunnan" för att nosa lite...



Den utrustning som jag använder just nu är: En bra däckel med fårskinn under, lädertömmar (10 meter), kapson & träns med rakt siliconbett. Jag fäster tömmen i kapsonen, bettet får han bara gå & smaka på, finns ingen anledning att dra honom i munnen.

Sedan kör vi, just nu har jag inga jättekrav på honom. Han ska gå fram & han ska stanna på "oha". Sedan försöker jag att visa honom vilket håll jag vill att han ska gå åt. Ibland är han mer lyhörd & andra gånger...ja då går han sin egen väg. Det kan vara väldigt tålamodsprövande men jag försöker hela tiden påminna mig om att det är till 99% alltid människans fel... Ack vad fel jag gör vissa dagar. Vi har även börjat rygga lite granna, bara något steg för att sedan gå fram igen. Han börjar hitta sina fötter nu så det går lättare & lättare.

Jag tömkör honom mellan 10-25 min beroende på vilken koncentration han har. Jag avslutar alltid då det går som bäst.
Därefter tar jag av all utrustning. Då ska han stå stilla. Sedan får han vara fri en stund innan jag tar på grimman & vi åker hem. Ofta följer han mig direkt i hälarna & utnyttjar inte sin "plötsliga frihet". Antar att jag har ett bra ledarskap men jag vet att ha gillar att vara med mig.
Den här gången valde han däremot att gno in så mycket grus som möjligt i pälsen, han rullade...länge!

  

  

 

Han hade sin nya, blå grimma på sig till ridbanan. Nu är den inte blå längra...snarare sandfärgad. Det blir till att tvätta den.
Bjarmi ska också åka på en rejäl tvätt idag. Han behöver nog minst två bad till innan nästa helg då vi ska på mönstringen. Ska korta svansen någon cm med. Den växer som ogräs.


Min lille snygging!!

Nu ska jag ut & bada häst. Tur att han gillar det. Det lär gå åt mycket schampo för att sanera sommaren från hans pälsen & det innebär att han får duscha länge...tur vi har egen brunn!!

//Kramisar!!!