Visst har jag dragits med en övervikt sedan jag fick mitt andra barn, men även innan dess. Men det sägs att efter 30 är det svårare att ordna till sin vikt...låga argument, jag vet!!! Har jojobantat sedan 1997. Gick ner 19 kg med viktväktarnas hjälp men pang så gick jag upp 21 kg istället...
Har ALLTID varit tokig i godis, 5-6 hg i veckan (minst) var ju ingen suck. Det mesta försvann på vägen hem från affären. Vitsen med godispåsen var att munnen inte skulle vara arbetslös. Innan första biten var slut skulle nästa hivas in & tuggas ner lika snabbt som den första. Efteråt måde jag illa men ack så fort man glömmde det. Snart var jag i affären igen... Vilket liv...
Jag hade länge misstänkt att något inte stod rätt till, detta maniska godisbehovet; åka express till stan bara för att handla en liten påse. Fullkomligt galet & oekonomiskt. Jag fick alltid snylta på mitt sparkonto i slutet på månaden för att kunna shoppa det som jag behövde, typ godis... Min man undrade förstås vad jag hade köpt eftersom mycket av pengarna hade gått åt halvägs in i månaden.
Jag visste faktiskt inte, kunde inte riktigt sätta tummen på´t.
Så åkte vi till skara sommarland med min bästa vän Anna & hennes familj. Anna sa att hon hade en sak till mig som nog kunde hjälpa mig med min viktminskning...ja, det är väl klart att jag blev sur. Lägg dig inte i var min stora tanke, fast det sa jag inte högt utan tog emot boken & lovade att jag skulle läsa den.
TACK ANNA- Du är så insiktsfull!!!!
Boken heter "Sockerbomben" & är skriven av Bitten Jonsson & Pia Nordström.
Jag började läsa boken på kvällen då vi kom hem från vår utflykt. Då jag passerade andra kapitlet hade jag lipat ex antal gånger, läst högt för maken & röjt ur skafferiet på "farliga" produkter. Boken beskrev alla symtom som jag hade i mitt liv- läskigt!!! Den måndagen började jag mitt nya sockerfria liv!!!
Jag är stolt att idag kunna erkänna att jag är en beroendepersonlighet & jag är så tacksam att jag inte har prövat några andra droger, alkohol eller rökning för då hade jag suttit rejält i klistret.
Har ALLTID varit tokig i godis, 5-6 hg i veckan (minst) var ju ingen suck. Det mesta försvann på vägen hem från affären. Vitsen med godispåsen var att munnen inte skulle vara arbetslös. Innan första biten var slut skulle nästa hivas in & tuggas ner lika snabbt som den första. Efteråt måde jag illa men ack så fort man glömmde det. Snart var jag i affären igen... Vilket liv...
Jag hade länge misstänkt att något inte stod rätt till, detta maniska godisbehovet; åka express till stan bara för att handla en liten påse. Fullkomligt galet & oekonomiskt. Jag fick alltid snylta på mitt sparkonto i slutet på månaden för att kunna shoppa det som jag behövde, typ godis... Min man undrade förstås vad jag hade köpt eftersom mycket av pengarna hade gått åt halvägs in i månaden.
Jag visste faktiskt inte, kunde inte riktigt sätta tummen på´t.
Så åkte vi till skara sommarland med min bästa vän Anna & hennes familj. Anna sa att hon hade en sak till mig som nog kunde hjälpa mig med min viktminskning...ja, det är väl klart att jag blev sur. Lägg dig inte i var min stora tanke, fast det sa jag inte högt utan tog emot boken & lovade att jag skulle läsa den.
TACK ANNA- Du är så insiktsfull!!!!
Boken heter "Sockerbomben" & är skriven av Bitten Jonsson & Pia Nordström.
Jag började läsa boken på kvällen då vi kom hem från vår utflykt. Då jag passerade andra kapitlet hade jag lipat ex antal gånger, läst högt för maken & röjt ur skafferiet på "farliga" produkter. Boken beskrev alla symtom som jag hade i mitt liv- läskigt!!! Den måndagen började jag mitt nya sockerfria liv!!!
Jag är stolt att idag kunna erkänna att jag är en beroendepersonlighet & jag är så tacksam att jag inte har prövat några andra droger, alkohol eller rökning för då hade jag suttit rejält i klistret.
Nu har jag varit sockerfri i 5 veckor & tre dagar!
Det har inte varit lätt & jag har syndat; 4 sandwichglassar under dessa veckor. De första fem dagarna var hemska. Jag hade en fruktansvärd abstinenshuvudvärk (inga tabletter hjälper på den värken...), mitt humör vill jag inte ens kommentera men mannen & barnen visstades mycket tid utomhus så jag fick vara ifred...det säger väl det mesta om de humörssvängarna! Sedan har abstinensen avtagit mer & mer. Tack & lov för det!
Suget finns hela tiden med, jag hoppas att det ska försvinna någon dag men det är inget man ska räkna med. När suget kommer brukar jag försöka tänka på något annat under de tre minuterna som det håller i sen är det bra igen. I början vågade jag knappt åka förbi affären för jag litade inte på att jag skulle klara av att inte gå in & köpa något litet. Nu kan jag handla på Maxi utan några större bekymmer. Visst läskar det något vansinnigt då jag närmar mig godishyllorna vid kassan men jag klarar det!!! Jag köper lite nötter istället då det blir för jobbigt.
Jag ska nog också nämna att jag inte bara tagit bort godiset från mitt liv. ALLT SOCKER är borta; Kakor, bröd, bullar, färdigmat, saft, läsk, torkad frukt, vitt mjöl & polerat vitt ris.
Jag har nu börjat känna att ljusare brödsorter inte påverkar mitt sug efter sött i den utsträckningen, likaså kan jag ha lite torkade frukter nerklippta i filen på morgonen. Men annars undeviker jag allt sådant. Jag äter enbart osötat bröd eller max 1,5%socker/100g. Skitjobbigt, måste läsa på allt.
Vad har detta gett mig då?!
Jo, mitt humör är fantastiskt, jag har börjat att gå ner i vikt, sakta men säkert (4 kg nu). Jag har börjat njuta mer av livet & känner att jag orkar med mig själv på ett annat sätt.
Jag mår bra helt enkelt!
Kan varmt rekomendera detta till Dig!
Socker är farligt för kroppen det visar forsknigar på mer & mer.
Ta hand om Dig! Du är värd något bättre!!!
//Kramisar!!